Klockan är sent och jag borde småningom börja överväga att krypa till kojs (jodå, 23:00 definierar jag nuförtiden som sent - vad har skett med mej?), men istället tänker jag skriva ett litet inlägg.

För mycket länge sedan, då jag ännu bloggade med jämna mellanrum, brukade jag sätta in en och annan låt i varje inlägg för att undvika en tråkig textvägg och ge inlägget lite personlighet. Då jag skrev mitt senaste inlägg gjorde jag samma sak, men jag märkte att jag hade svårt att välja någon passande låt eftersom jag upptäckt en hel del musik sedan maj 2015, och jag visste inte riktigt vad jag ville dela. Därmed tänkte jag nu skriva en liten sammanfattning över den musik jag funnit under dessa månader och gärna vill dela med mig av.

I det förra inlägget delade jag Deal Souls låt Find That Man. Dead Soul visste jag visserligen sedan tidigare eftersom de värmde upp för Ghost då jag såg dem live 2013. Ghost besökte Finland igen 2015 (och där närvarade jag också - Ghosts liveshow är fantastisk), och även då värmde Deal Soul upp för dem. Jag passade på att köpa en skiva från merch-shoppen i samma veva, eftersom jag noterade att de faktiskt är ett jäkla tight band, med en liten unik fim-soundtrackkänsla till deras låtar.

Dead Soul finns på Spotify. Personligen rekommenderar jag skivan In The Darkness. Var inte skygg bara för att band- och skivnamnet är så illabådande, Deal Soul kan faktiskt vara ganska avkopplande att lyssna på.

Eftersom jag nämnde Ghost måste jag också ta upp deras nya skiva, Meliora, som kom ut i augusti. Ghost är tyngre och mera old-school än Dead Soul (och dessutom med väldigt starka satanistiska undertoner), men soundet är inte överdrivet brutalt och sången är väldigt klar och ren. Meliora är ett väldigt bra album (kommer in på andra plats på mina absoluta favoritalbum, faktiskt), med unika och medryckande låtar genom hela skivan. Om man gillar hårdrock eller djävulen kan det löna sig att lyssna på en eller annan låt från Meliora. Om man inte gillar djävulen kan man ändå ge skivan en chans, eftersom Ghost tonat ner på satanismen en aning på en stor del av albumet.

Meliora är definitivt Album of the year 2015, och som jag nämnde även nästan mitt favoritalbum någonsin. På förstaplats på Lukas favoritalbum hittar vi Crack The Skye av Mastodon. Skivan är inte ny, och det är inte bandet heller, men jag upptäckte inte det sanna värdet bakom albumet förrän sommaren 2015 (vilket är smått skumt med tanke på Mastodon har varit mitt favoritband en ganska så lång tid nu). Crack The Skye är psykedelisk progrock/metal, så kanske inte nåt för nykomlingar till metallmusik, men om man är redo att lyssna är skivan en emotionell berg-och-dalbana genom hela härligheten. Crack The Skye är ett konceptalbum, där alla låtar hänger väldigt tätt ihop, så det är svårt att plocka ut och lyssna på någon specifik låt utan att skada helheten. Det första spåret, Oblivion, fungerar dock väldigt bra på egen hand, så den kan du lyssna igenom. Om du uppskattar den låten rekommenderar jag att ta en stilla session där du bara fokuserar på att lyssna igenom hela skivan as intended. 

Om konceptalbum och helheter inte riktigt är din grej kan det löna sig att kolla in Mastodons nyaste album, Once More Round The Sun. Låtarna på OMRTS är kanske aningen mindre psykedeliska och lite mera progrockiga, så if you're into that rekommenderar jag att ge låtarna Asleep In The Deep, High Road eller Feast Your Eyes en chans.

Den sista artisten jag hade tänkt marknadsföra är Anneke Van Giersbergen. Jag fick först nys om henne genom Devin Townsend, eftersom de samarbetat lite här och där. Det behövdes dock inte långa stycken av hennes sångröst för att få mig att vilja finna mera av denna alldeles otroligt begåvade kvinna. Låtarna gjorda tillsammans med Townsend tar sig an HevyDevys typiska progmetallvibbar, men Annekes egna material passar mycket väl en snällare publik. Anneke kommer till Åbo på våren, och det vill jag verkligen inte missa.

Under min många månaders frånvaro har jag hittat en hel del musik utöver detta lilla sampel. Artister såsom Opeth, Tool, Darren Korb, Meshuggah, The Aristocrats och Dick Dale har funnit sin väg in i min spellista. Visst skulle jag hemskt gärna skriva nåt om alla dessa (och alla de andra små tillägg i listan), men som tidigare konstaterats måste man ju spara någonting till senare. Ät inte hela kakan och så vidare.

I väntan på mera inlägg (och mera skivråd) säger jag god natt och sov sött.

Jag tänkte inte marknadsföra Lena. Lyssna bara.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Devin Townsend är en progmetalljätte som skitit ut fler album än jag kan räkna (eller nåh, enligt Wikipedia består hans diskografi av 23 studioalbum, 3 livealbum, 4 compilation albums och en massa andra sorters utgåvor).  HevyDevy brukar fokusera på ...

Den svenska soul-popsångerskan som verkar mycket yngre än hon är kom ut med albumet Satan i gatan år 2011. Albumet är Veronica Maggios tredje fullängdare. Nu funderar du säkert varför jag skriver en recension på detta album, och för att vara ärlig så...

Hm? Vad sa du? Klockan är musik? Oj men oj vad tiden går fort, klockan är ju redan musik! Det betyder att det är dags för ytterligare ett musikinlägg!   Jag blev taggad på facebook i en post som ville att jag skulle lista upp 12 album som på någo...

Det var ett gott tag sen jag bloggade. Faktiskt så pass länge sedan att jag inte längre kom ihåg mitt lösenord då jag försökte logga in. Om du undrar varför jag inte bloggat på en god stund är din gissning lika bra som min. En hel del saker har ...